Page 14 - lw3355

12

CHAPLlNS EGEN HISTORIA.

B ERA TT All .. ~ V tJO.N OM SJ ALV.
(forts>,fr. n:r 37 .)
CttAPLIN- SER --SIÖ SJÄLV HOPPLÖST. f..1.iss~· mot ett träd, visade jag, att j-ag skulle stöti emot det
1-:YCKAD PÅ J''ILM. långt innan jäg verkfigen 'dord1e det: · Jag vår så besluten
afr vara rolig~ att varje muskel i min kropp var· spänd_
. Chaplin heskrivJt nu sina .första erfarenhet'er av ka'-- 0:ch därti'lf k,om :det fördömda rass.Iet från kameran~
meran. lian ser in i den vid iJ?SPelnin,gen och en i nassa mina bemödanden att inte' se i ,den och -den naggande:
fiLm är ödelagd, han söker låta bli att- se i den,, och· fruktan att spoHera film.
sp,eLet blir stelt -och mekaniskt. - Så, du har misslyckats, sade ·jag ti:11 min : bi-lid r
En ·hel eftermiddag arbeta:de han med samma· scen, spegeln. Du duger inte. Du kan inte filma.· pu blir
den d å landstrykaren ramlar · in genom en käHar-dörr knäckt av litet skrammel, och några tum film. Du d 1.1-
och börjar gnaga på en stulen paj - · han åt upp tre ger inte.
sådana, utan att filmen ännu var tillfredsställande. Så Jag var så ursi:nnig att jag slog sönder spegeln mecl
var det mörkt · och dagens nedslående inspeini:ng · var slut.' knytnäven. Min fåfänga hade fått en svår törn. Hur
. Det va:r två skäl', som avhöll Chap1l1in från att me:d · bra jag än vore som skådespelare, men till fi.lm dög j ag:
ens söka få sitt kmtrakt annulerat. lian hade 200 dol- inte."
lar1s i veckan och han ville inte erkänna, att han, som Till slut gick Chaplin ut och sökte upp Mack Sennett
varit en stjärna hos Carno, skulle misslyckas i filmen. som sa.de honom, att han givit honom de bästa manu-
Klockan åtta nästa morgon började arbetet ånyo och skript han hade och långt mern tid än de arndra, han för
äntligen var scenen avsliutad. I 1 två veckor filanade Chap- sin del kunde •inte göra mer.
lin un·der växande missmod, och när Mack Sennett själiV - Men förutsättnin garna äro felaktiga, sade ChapLin.
kom från New York för att se filmen, hälsade ChapHn R.e:petera om och om igen, ingen möjlighet att varLera
honom med en frimodighet, som var helt och hållet låt- och kamerarasslet just när man skaJ.1 börja. Och jag:
sad. behöver en käpp. Jag måst~ ha en käpp för att kunna
:Filmen var ryslig. Det fanns inte ,...., gnista komik vara rolig.
i den. C.haplin villie sjunka genom golvet. han var djupt Detta måste ha förefallit löjligt. Mack Sennetf såg-
tacksam för mörkret i ptoiektionsrummet. När filmen förvånad ut.
var körd blott halvvägs, hejdade Mack Sennett maski- - Visst kan ni få ha käpp, om· :11:i viill. Men jag be-
nisten. griper inte hur man ska kunna göra film utan att re-
- Nå, Chaplin, sade han, det tycks inte ha gått riktigt petera och utan kamera, sade han.
bra den här gången. Vad är det för fel. tror ni? - Jag vm ska;pa handlingen undan för undan, medan
- Jag vet .inte, svarade ChapI;in. jag arbetar. Jag går ut på scenen och är komisk, utan
- Den här filmen kan vi inte släppa ut, sade regis- v1dare. Och kameran måste vevas hela tiden, så att
sören. Två tusen fot film spo11i,ernde. jag gliömmer den.
Chaplin reste sig med en svor1dom och gick. · De båda - Det kan vi inte göra! Vet ni vad film kös tar ?
andra hunna upp honom och övertalade· honom att för- Tusentals dollars skulle vräkas bort på det sättet. Du
söka åny.o, Mack Sennett trodde · på· honom. · store vär1d, på det · sättet kan man inte fiilma!
En v-ecka arbetade Charlie Ghaplin med Mack Sen- - Ge mig ett tiLlfäHe, så ska jag visa, om man kan
nett själv, som var tålmodig, vänlig och hänsynsfull. eller inte. Låt mig försöka, bara för ett par dagar. Om
Med oro g,ick Chap,lin att se ,den:rna nya Hlm. "Och det inte duger ska jag betalia filmen.
mina värsta farhågor besannades", skriver han. "Denna :Förslagiet föreföll direktör Sennett som rena vanvet-
fiilm var värre än den första, till ytterlighet dum och tet, men hans tro på Chaplin som komiker kom honom
utan humor.'' att gå med på det -- d. v. s. Chaplin skulil1e själv betala
maskinisten och den ödelagda f,ilmen.
Den · kväUen gick Chaplin i timmar på gatorna och
CttAPLINS EGEN INSATS.
planerade en film och vilka kläder han skull'e bära: Käp-
- Va,d ska vi göra? frågaide Mack Sennet. Det ser p-en förstås och de vida byxorna, som alltid ta sig löj-
hopplöst ut. liga ut på en scen, utan att man vet varför. "Jag fw1-
- Ja, svarade jag, tung till sinnes, ty trots a1lt hade derade läITTge · på skorna. Jag har små fötter och iåg
jag hafit ett svagt hopp om framgång. Vi hade båda tänkte de kanske skulle se löjligare ut i trånga skor
arbetat hårt och nu vor,o vi trötta och missmodiga. Jag under ide vida byxorna. Men hur det var beslöt jag
gick i,ri i min klädl 1 oge, låste dörren och satte mig att mig för långa, flata, uppåtvända skor, som skulle sätta
fundera på sak,en. pricken öv,er i.
:Felet med filLmerna var deras -absoluta brist på ome- Då jag- väl fått dessa · detaljer klara, viHe jag åter-
delbarhet. Jag tog bort allt nyhetsbehag;·, u-r scenerna : vända till mitf hoten, men urmtäckte plöts.ligt, att jag
genom att bereda mig för nästa rörelse . . När jag gick var hungrii. Jag gick in på ett kafe för att få en kopp